Vandrande Pinnars Fantastiska Försvarstekniker
Vandrande pinnar i det vilda är föda till andra djur.
Rovdjur som brukar jaga vandrande pinnar är bland annat
- Fåglar
- Primater
- Spindlar
- Gnagare
- Olika reptiler
- Fladdermöss
Fladdermössen är de rovdjur som är svårast för pinnar att komma ifrån, i och med att fladdermöss inte jagar med synen. Därav är det svårt för en pinne att kamouflera sig från en fladdermus.
Men du ska inte tro att en pinne ger upp speciellt lätt när det är ett rovdjur som lurar bakom hörnet.
Nej då, en liten pinne har flertalet olika taktiker att ta till, för att slippa bli ett mål mat.
I den här artikeln kommer du att få reda på precis hur fantastiskt uppfinningsrika dessa små pinnar är och vilka olika tricks de har för att undkomma bestarnas käkar.
Innehållsförteckning
1. Vandrande Pinnar Är Mästare På Kamouflage
Vandrande pinnars bästa sätt att klara sig från rovdjur är deras förmåga att smälta in i naturen. De ser helt enkelt ut som pinnar eller kvistar för att lura rovdjuren.
Deras exoskelett, även kallat skal, har ofta taggar eller andra liknelser av riktiga kvistar som finns i deras livsmiljö.
Vissa arter kan till och med ändra färg, precis som en kameleont, för att ännu bättre kunna smälta in i bakgrunden.
Långsamma rörelser uppfattas inte
Vandrande pinnar rör sig oftast väldigt långsamt. Om de rörde sig snabbt eller gjorde plötsliga rörelser skulle de förråda sina nästan perfekta förklädnader och rovdjuren skulle se dem.
Så om du inte kan springa ifrån dina fiender är det bättre att stå still.
2.Vandrande Pinnar Är Ofta Mest Aktiva På Natten
De flesta arter av vandrande pinnar är som mest aktiva under natten, då det är färre rovdjur ute och jagar.
Ju färre rovdjur ute efter mat desto säkrare blir det.
Men helt säkra är de inte ens på natten. De har speciellt en fiende som kan se i mörker.
Fladdermöss är problematiska
Ett större problem för pinnarna är fladdermöss.
Fladdermöss är också aktiva på natten och än värre, eftersom de jagar med ekolod och inte synen, spelar det ingen roll hur den lilla pinnen ser ut.
Men tro inte att de är helt försvarslösa ens för fladdermöss.
3. Pinnarna Gungar Med Växten För Att Smälta In Bättre
Vare sig det är dag eller natt när pinnarna är ute och vandrar är de ofta i träd, eftersom deras huvudföda är blad. Om du vill veta mer om pinnars olika matpreferenser rekommenderar vi att du läser vår artikel Vandrande Pinnars Mat: Deras Favoriter!
Om en vandrande pinne skulle sitta helt stilla på en gren som började röra sig av någon anledning, skulle ett rovdjur ganska lätt kunna lägga märke till den.
Så när en växt eller ett träd börjar gunga i vinden, eller av någon annan anledning, så börjar pinnen att slumpmässigt böja sina ben och får sin kropp att skaka lite lätt.
Detta subtila beteende producerar små, oregelbundna rörelser som sannolikt inte märks av fåglar och andra rovdjur. Det ser ut som att pinnen gungar med i vinden.
4. När Rovdjuret Sett Igenom Kamouflagen
Det händer förstås att ett rovdjur ser igenom kamouflagen och upptäcker den lilla pinnen som sitter och gungar med grenen.
När pinnen då upptäcker att hon är under attack tar hon till strategi nummer två och släpper omedelbart den gren hon sitter på.
Hon faller ner till marken där hon förblir orörlig under en lång stund, kanske resten av dagen. På så sätt hoppas hon att rovdjuret tror att hon har dött och låter bli henne. Många rovdjur vill inte äta redan döda djur så de flesta jagar iväg efter ett nytt byte.
5. När Inte Spela Död Hjälper - Offra Ett Ben!
Om nu rovdjuret inte ger upp när pinnen har fallit ner till marken har vår lilla pinne en ny strategi att ta till för att undvika att bli uppäten.
Hon reser sig upp och börjar fäkta med sina framben. Inte för att försöka slå till den stora besten som vill äta upp henne, utan för att om hon har tur, så griper rovdjuret tag i ett av hennes ben.
Vandrande pinnar har nämligen en speciell muskel vid en svag led i benet, där pinnen själv kan bryta av det. På så sett kommer rovdjuret iväg med ett byte, menar våran lilla pinne står kvar på marken med livet i behåll.
Pinnarna får ett nytt ben
Det är inte så farligt som det låter att mista ett ben för en vandrande pinne. Unga vandrande pinnar ömsar sitt skal med jämna mellan, och när de kliver ur sitta gamla, har ett nytt ben vuxit ut.
Äldre pinnar ömsar inte ska på samma sätt som yngre men om det krävs, så kan de tvinga sig till att ömsa för att få ett nytt ben.
6. När Pinnen Blir En Pinne
Om nu rovdjuret inte går på något av de ovanstående taktikerna, utan faktiskt bara griper tag i vår lilla pinne. Då låtsas pinnen vara en pinne!
Hon blir helt förstelnad och hoppas på att besten tror att den missade bytet och fick tag på en kvist istället.
Det händer då att rovdjuret släpper pinnen för att ge sig iväg efter ett nytt byte.
7. Den Sista Utvägen - En För Alla, Alla För En?
Om inget av ovanstående fungerar för att rovdjuret ska ge upp på sin måltid, har vår lilla pinne en sista utväg att ta till.
Majoriteten av alla arter vandrande pinnar kan frigöra osmakliga eller till och med skadliga kemikalier.
Om ett rovdjur smakar på vätskan som pinnen frigör kommer den sannolikt att släppa vår pinne.
Offrar sig för artens överlevnad
Men även om besten hinner äter upp pinnen innan den har märkt av smaken, finns det fortfarande en vinning för pinnarna.
Rovdjuret kommer förmodligen att komma ihåg denna obehagliga upplevelse av osmakliga kemikalier och undvika dem i framtiden.
Att offra en pinne kan spara avkomma och släktingar från ett liknande öde.
Sammanfattning: Mästare På Överlevnad
Att vandrande pinnar var sådana mästare i att undkomma gapet av ett hungrigt rovdjur, hade vi ingen aning om när vi började forska för denna artikel. Men mästare måste man säga att de är.
Deras sätt att kamouflera sig, hur de rör sig i vinden likt en kvist, hur de spelar döda eller kan offra ett ben och inte minst deras förmåga att göra sig osmakliga är helt enkelt fantastiska överlevnadstekniker!
För att vara små “försvarslösa” insekter har vandrande pinnar rejält många äss i rockärmen.
Vem vet, med tiden kanske de inte finns några rovdjur som jagar dem, då alla lärt sig att de där konstiga djuren är det bäst att hålla sig borta från.